måndag 22 november 2010

Jag är inte en liten dam som behöver någon att komma med sin vita springare.
Jag är inte en sådan person som inte klarar sig själv, tacka vet jag att vara själv ibland då jag får tid att tänka, att skapa och att vara allmänt ostörd.
Jag är absolut inte en sådan person som sitter och gråter för att jag inte har några planer på en fredag, jag bejakar istället tillfället och läser en bra bok, skriver på någon fjantig liten novell eller en av mina favorit sysslor, sova. Jag sitter inte heller och deppar över att jag kunde vara smalare,smartare,roligare,duktikare på diverse saker, de faktum att jag är singel eller att jag inte har ett jobb. Vet ni varför?
JO, för att jag för tillfället inte gör något åt saken. Och om jag inte försöker fixa ett bestående faktum, då har jag per automatik ingen rätt till att klaga.