Kliché

Igår skrev jag detta på min bilddagbok.
Men jag tänkte dela med mig av mina tankar till er som läser min blogg och som inte är bdb slavar.
Så här kommer det:

Att folk tror sig kunna ställa sig in hos en genom att ljuga om intressen, kunskap och dylikt är både patetiskt och jobbigt. Ni behöver inte gilla samma litteratur, konst, musik och te som jag gör. Det är dessutom nästintill omöjligt.
Visst är det underbart att träffa någon som faktiskt förstår storheten i Franz Kafka eller inser den underbara charmen med Myrorna och annan second hand. Eller någon som delar ens tanke om hur underbart det hade varit att leva på 1700-talet i Frankrike, men detta är inget jag kräver. Att ljuga om att du har samma intressen som mig kanske funkar till en början men när du sedan råkar försäga dig om att du inte vet vem Gregor Samsa är fast du "läst" Kafkas Förvandlingen 1000 ggr, då ser jag bara ner på dig som person.

Att inte kunna stå för sig själv, att inte kunna säga: JAG HATAR DINA JÄVLA KONSTIGA BÖCKER, JAG LÄSER BARA KÄRLEKSNOVELLER, gör mig bara grovt irriterad. För det finns ingen chans i denna ynkliga värld att jag umgås med dig bara för de böcker du läser. Jag skiter högaktningsfullt om du inte kan använda ordet Dekadent i en mening, om du ser storheten i Dvärgen av Pär Lagerkvist eller om du inte tycker om att dricka te, jag umgås med dig för den du är. Ovanstående har ingen som helst betydelse, annat än att det kanske är härligt att faktiskt kunan träffa någon som läser samma böcker som en själv som man kan disskutera med. Men jag skulle bli så less över att bara prata om samma sak hela tiden med samma person, VARIATION människor, dert behöver jag. Så jag anntar att det jag försöker säga är den otroliga klichén, våga vara dig SJÄLV, för det är den personen man lär känna och älska. Inte det skalet du försöker vara, för det skalet kommer så småningom att ramla av, och då kommer alla se vem du egentligen är. Hur hårt du än har försökt att dölja det.Anledningen till detta ganska (läs: mycket) onödiga inlägg vet jag inte, hittade bara en post-it lapp på min dator som jag förmodar att jag satt dit själv där det stog:

- Folk som döljer sig själva är inte OK...
Så jag anntar att detta var något mitt undermedvetna ville meddela då jag inte har något minne av att skriva denna gula post.it lapp.

Ajöken!

Slänger in en Stenmark också bara för att jag vill.

För er som inte ser vad det står så står det :
När vi lekte var det nog bara jag som ställde mig frågan: Varför?

Kontroll

Kontroll är något som knappt exciterar i mitt liv. Jag har ingen koll eller kontroll över något känns det som. Det är så frustrerande att inte ens kunna kontrollera sin egen vikt.
Men det är en helt annan historia som jag tänker bespara er denna gång. Livet flyter på trotts detta, vissa bitar mer än andra. Skolan står stilla, kärleken är obefintlig men musiken och mitt ritande är i centrum och det gör mig glad.

Orkar inte utveckla detta mera.
Det var kanske ett litet sånt här :
Hej jag lever fortfarande... inlägg.
Och det riktar jag då till alla er 2 personer som läser min blogg...

Ajöken!

Slänger in en stenmark bara för att jag är snäll.
Och för er som inte ser var det står så står det:

"Som barn satt jag ofta i badrumsfönstret och metade.
Lönlöst, tyckte mamma, som trodde på en slags
mening med livet."

Kaffe, plugg och mycket mys.

(Bilden är på mig och bästis i April när vi var i Japan. Jag vill tillbaka....)

Sitter hemma hos bästis och tittar på X-files medans hon sitter och pluggar: franska, amerikanska OCH industriella revolutionen + något om kina och Napoleon.
Hon är duktig den där tjejen. Själv har min inte fått något gjort under lovet annat än vänner tittande, konversationer, kaffe-nätter och massa annat fullt meningslöst (läs: ytterst meningsfullt för mig). Men jag klarar mig. Anledningen till att det var ett tag sen jag bloggade var att René Magritte boken fanns inte på myrorna, så jag har lite mer eller mindre ingått i någon sorts deprition (läs: inget allvarligt). Sen kan ju min frånvaro bero på att jag fick låna alla 10 säsonger av Vänner av min käre morbror + att jag hittade första säsongen av L word för 99:-.
Det var ett riktigt fynd och det gjorde mig riktigt lycklig. Så flator och roliga repliker, samt Ross och Rachels vankande fram och tillbaka har fyllt mina dagar.

Har även ritat fina gubber, och då menar jag verkligen gubbar. Dom är fina, enlight Lou's mamma så ser dock deras näsor ut som penisar. Och vem vet, någonstans i mitt undermedvetna så tycker jag kanske att killars näsor ser ut som penisar.... Bilder av dessa gubbar och deras penisnäsor kanske dyker upp senare, vad vet jag.
Får se om mitt självförtroende klarar av det.

Det var allt för mig idag. Nu blir det kaffe och jag har en längtan i hjärtat efter "the afternoon tea" som kommer äga rum senare idag.. vid 15.00. Kors i granen, moses i vassen vad härligt det kommer bli.

Ajöken så länge !

Framtidsdrömmar

Det blev inget skrivet igår. Inte för att jag tänker be om ursäkt, för jag vill minnas att jag inte lovat någon dagliga uppdateringar.
Det hela var bara ett konstaterande, så att ni vet att jag är medveten om gårdagens icke befintliga inlägg.

Idag ska jag för första gången på länge träffa en mycket kär vän till mig. Ingrid heter hon, fika och sen middag hemma hos fröken söt.
Det låter som ett makalöst sätt att tillbringa denna måndag. Och det slog mig precis att om exakt en vecka så är jag tillbaka i skolan.
Halva gymnasietiden avklarad vilket känns skönt. Efter gymnasiet så blir det litteraturhistoria, konsthistoria och filosofi. Det ser jag helt otroligt mycket fram emot. Allra helst, en liten dröm jag har, är att få gå på collage i USA eller England.
Det skulle vara helt underbart, att få välja intressanta kurser, som poesi och ovannämnda kurser som skall läsas efter gymnasiet.
Dricka kaffe hela dagarna, plugga, läsa och framförallt träffa människor som värderar bra litteratur och konst lika mycket som jag själv gör. För tro nu inte att jag är någon galen "I love school" unge. Det är bara att hela collage livet lockar så ofantligt mycket.

Nu sitter jag här och hoppas att Ingrid ska höra av sig snart. Det börjar bli ytterst trist att sitta här hemma när man inte har något att göra och dessutom så har jag en sån ofantlig craving efter Cafe 60's Chai-Latte. Gudars, det är kärlek i en kopp. Den är enorm, så löjligt god och man kan nog kort säga att det är det närmsta lycka i flytande form man kommer (läs: så länge man inte är en onykter alkoholist, men samtidigt måste jag tillägga att bara för att man är alkoholist (onykter sådan) så betyder inte det att man gillar att dricka.. sak samma, jag tror ni förstår vad jag menar).
Sen så MÅSTE jag till myrorna (lägg märke till att måste står i enbart stora bokstäver för att riktigt uttrycka måstet i det hela). Jag ska ha den där Magritt konstboken.
Annars tror jag att jag dör lite inombords. Nu är jag hungrig och inser dessutom att jag inte har tagit min morgon kopp med grönt te än.
Attans, bäst att jag skyndar mig, annars blir frukost koppen blandad med den potentiella lunchkoppen och då är jag rädd att hela dagens balans kommer infinna sig i kaos för att vara ärlig. Så kortfattat är det bäst att jag skyndar mig.

Ajöken!

Den här bilden är så bra på så många sätt. Har blivit lite som att jag lägger upp en Stenmark bild varje dag. Att detta kommer hålla i sig vet jag inte, men än så länge så ser det ljust ut.
Nu ska jag iväg på bio x 2 + middag med Louise, min bästa vän.
Det blir New Moon och Avatar, som jag har längtat efter den sistnämnda. Lika mycket som ett barn (läs: Jag) längtar efter snö.
Nu har det i stort sett varit snö i Kungsängen sen en vecka innan jul. Det är nog nytt rekord på mina senaste år. Men nu måste jag bege mig, annars kommer jag sent till pendeln.

Men när jag ändå nämner film så är Ballet Shoes en av de finaste filmerna jag har sett. Med allas våran Emma Watson (läs: Hermione i Harry Potter)
Se den. Vackra kläder, fina repliker och den är riktigt mysig!

Ajöken!

Förövrigt.....

Den som köper denna väska till mig kommer jag att älska innerligt.
Gul fjällräven , kånken som den heter så fint.
Den är stor (50 liter) och jätte bra att ha skolböcker i.. och annat.

Sitter och tittar på Kalle och Chokladfabriken.
Johnny Depp levererade precis den mycket svårslagna repliken:

”Everything in this room is eatable. In fact even I am eatable, but that is called canabalism my dear children and is frowned upon in most civilizations.”

Ajöken!

Nytt år, Jesus och baksmälla.

Bilden säger så ofantlig mycket i min mening, men det har inte riktigt med saken att göra, eller kanske lite. För lite ångest har jag efter gårdagens fest. Egentligen helt obetingat, men sak samma. Man kan inte hjälpa hur kroppen känner är, för då hade jag gjort något åt det för länge sen. Och än en gång, godhjärtad som jag är så kan jag skriva undertexten till bilden för er som har dålig syn: En del är för dumma för att ha ångest. Det är smart.

Men nu är det såhär att jag har börjat tänka, som jag förmodligen gör alldeles för ofta och jag har kommit fram till att Jesus, det var förmodligen en hyvens kille.
Inte för att jag är kristen, jag skulle vilja tro på gud men min cyniska och bittra sida är alldeles för mycket emot det. Jag skulle snarare säga att jag, precis som 95% procent av Sveriges befolkning, tror på "något". Ni vet, något ospecifikt som man inte behöver sätta namn på, för att namnge sin religion kan ju leda till konflikter och jobbiga diskussioner.
Men åter till Jesus, ni vet, snubben med skägget som kunde gå på vatten ? Precis, han ja. Inte för att jag kände honom, men det hade varit härligt att ta en fika med honom. Diskutera lite hur han tänkte med hela skapelsen och sådär. För han måste ju varit väldigt motiverad för att kunna skapa världen på 6 dagar. Mycket, mycket, och för att tillägga mycket imponerande.
Jag tror att min första fråga skulle vara:
-Hur kommer det sig att kvinnor som INTE vill ha ansiktsbehåring (läs: Mustasch) har det, och den är ju inte särskilt snygg. När kvinnor som jag vill ha en mustasch (läs: enbart när jag sitter i en park med ett plommonstop, min pipa och Franz Kafka i högsta hugg). Och varför kan inte ansiktsbehåring (läs: än en gång, mustasch) vara något man kan frammana bara för att man vill.
Nu vill jag inte att folk ska tro att jag har en fetisch för mustascher, för det har jag inte.
Det är bara det att jag har en liten förkärlek till allt som är gubbigt, gammalt och allmänt coolt.
Vad själva handlingen i det här inlägget tog vägen vet jag inte.
Jag kan ju skylla på min måttligt roande bakfylla eller att jag helt enkelt är relativt mongo i huvudet. (Och jag menar inget illa med att använda ordet mongo, det är bara ett så bra ord för att uttrycka mina känslor)
Här har vi då en bild på Jesus, Jesus Kristus framställd på en grekisk ikon av pantokrator-typ.
Har då ingen aning om vad det betyder, men det står så på sidan där jag hittade bilden.
Och visst ser han cool ut. Väldigt världsvan, haha, försök till skämt (läs: misslyckat)

Ajöken!