Pär Lagerkvist

Som jag skrev inatt så håller jag på att läsa en helt underbar bok. Dvärgen av Pär Lagerkvist.
Och igår natt när John så desperat försökte få mig att somna så läste jag något som fastnade i mina tankar.

"Kärleken är någonting som dör. Och när den dör går den över i förruttnelse och kan bli jordmån för en ny kärlek. Den döda kärleken lever då sitt hemliga liv i den levande och det finns i själva verket i kärleken ingen död."

Så vackert, så oerhört fint, så bäst. Och det var inte alls bittert, cyniskt eller hatiskt vilket är den röda tråden i stort sett genom hela boken. För en mer bitter dvärg får man nog leta länge efter. Han får Butter i snövit att framstå som Glader. Han får mina mest cyniska och bittra stunder framstå som smärre kärleksförklaringar. Men just detta citat, ack och ve, Herre Jesus, tomtar på loftet så bra det va. Och även fast det inte är hatiskt och cyniskt så är det ändå så passande på något vis. Det gör mig varm i hjärtat.

Här har vi författaren själv. Han har rynkor i pannan vilket enligt mig och många andra är ett bevis på att han tänker mycket. Han ser sådär härligt filosoferande ut samtidigt som han ser ut som en härlig morfar. Gudars att få fika med honom och prata om livet. Det vore plastic fantastic. Varför var du tvungen att dö, 17 år innan jag föddes. Det är inte rättvist, maj-barn var du också.

Nu ska jag dammsuga och fortsätta läsa om den bittra dvärgen.
Ajöken!

Peek-A-Boo

Den här gör mig lycklig i hjärtat.
För er som inte ser var det står så kan jag, godhjärtad som jag är, dela budskapet med er:
I drömmen vet man aldrig riktigt hur man kommer reagera.
Man kan bli rädd för för en ekorre. Eller kär i.

Den där Stenmark alltså.

Bonjour Tristesse

Just nu står John Blund och slår mig i huvudet med ett basebollträ. Jag är jätte trött, näst intill apatisk men kan ändå inte sova. Så då kom jag på den briljanta idéen om att skapa en ny blogg. Fråga inte varför för det vet inte ens jag själv. Bilden på min blogg ska jag även tillägga är min absoluta favorit målning av konstnären René Magritte. Tavlan heter La Bonne Aventure. Visst är den vacker ?
Om 22 timmar och ca55 minuter så är det början på ett nytt år. Ett tomt blad och jag hoppas samma känsla som när man öppnar ett nytt skissblock kommer infinna sig då.
Fest blir det, med vänner. Det kommer bli riktigt kul hoppas jag, och det lär det bli. För det kommer bara människor jag tycker om samt några jag inte känner men varför inte starta ett nytt år med nya bekanta ? Men innan festandet drar igång så blir det middag hos Nils med några vänner. Fullt ös medvetslös.

Nu är min kopp te slut, det är inget bra på tv och jag börjar bli alldeles för irriterad på reklaminslagen på spotify för att fortsätta skriva.
Så med Belle & Sebastian's - Piazza New York Catcher så avslutar jag detta inlägg. Nu blir det att läsa Dvärgen av Pär Lagerkvist tills jag somnar. Vilket förhoppningsvis inte kommer ta så lång tid för nu börjar John bli måttligt irriterad på mig.

Ajöken!