Ont det gör ont

Jag har ont i hela kroppen. Men så blir det när man kör fyrhjuling i skogen 6 timmar samt halkar i badkaret. Ett under att jag ens klarar av att skriva det här.
Men i vilket fall som helst så har jag fortfarande ont i Hjärtat. Det gör faktiskt ondast där.
Och jag undar när i helvete hade det tänkt att försvinna då? För jag orkar inte gå runt och känna mig som om att den stor orkan med olycklig kärlek svept över mig.
Tvåsamheten får vänta till jag hittar någon som faktiskt vill ha mig lika mycket som jag vill ha henne.

Nu ska jag läsa Daddy long legs tills livet inte känns lika meningslöst och besvarad kärleken känns mindre som ett påhittat fenomen.

Françoise Sagan

Denna kvinna skulle jag vilja träffa och fika med.
Françoise Sagan som har skrivit Bonjour tristesse, en av mina nya absoluta favoritböcker.
Den är helt underbar.
Jag är mållös, jag vet inte vad mer jag ska skriva just nu, men fin är den.
Läs den! Annars ska jag dränka er i något, vet inte vad än, men det kommer ju inte vara trevligt i alla fall.

Ajöken!

Pär Lagerkvist

Som jag skrev inatt så håller jag på att läsa en helt underbar bok. Dvärgen av Pär Lagerkvist.
Och igår natt när John så desperat försökte få mig att somna så läste jag något som fastnade i mina tankar.

"Kärleken är någonting som dör. Och när den dör går den över i förruttnelse och kan bli jordmån för en ny kärlek. Den döda kärleken lever då sitt hemliga liv i den levande och det finns i själva verket i kärleken ingen död."

Så vackert, så oerhört fint, så bäst. Och det var inte alls bittert, cyniskt eller hatiskt vilket är den röda tråden i stort sett genom hela boken. För en mer bitter dvärg får man nog leta länge efter. Han får Butter i snövit att framstå som Glader. Han får mina mest cyniska och bittra stunder framstå som smärre kärleksförklaringar. Men just detta citat, ack och ve, Herre Jesus, tomtar på loftet så bra det va. Och även fast det inte är hatiskt och cyniskt så är det ändå så passande på något vis. Det gör mig varm i hjärtat.

Här har vi författaren själv. Han har rynkor i pannan vilket enligt mig och många andra är ett bevis på att han tänker mycket. Han ser sådär härligt filosoferande ut samtidigt som han ser ut som en härlig morfar. Gudars att få fika med honom och prata om livet. Det vore plastic fantastic. Varför var du tvungen att dö, 17 år innan jag föddes. Det är inte rättvist, maj-barn var du också.

Nu ska jag dammsuga och fortsätta läsa om den bittra dvärgen.
Ajöken!

Bonjour Tristesse

Just nu står John Blund och slår mig i huvudet med ett basebollträ. Jag är jätte trött, näst intill apatisk men kan ändå inte sova. Så då kom jag på den briljanta idéen om att skapa en ny blogg. Fråga inte varför för det vet inte ens jag själv. Bilden på min blogg ska jag även tillägga är min absoluta favorit målning av konstnären René Magritte. Tavlan heter La Bonne Aventure. Visst är den vacker ?
Om 22 timmar och ca55 minuter så är det början på ett nytt år. Ett tomt blad och jag hoppas samma känsla som när man öppnar ett nytt skissblock kommer infinna sig då.
Fest blir det, med vänner. Det kommer bli riktigt kul hoppas jag, och det lär det bli. För det kommer bara människor jag tycker om samt några jag inte känner men varför inte starta ett nytt år med nya bekanta ? Men innan festandet drar igång så blir det middag hos Nils med några vänner. Fullt ös medvetslös.

Nu är min kopp te slut, det är inget bra på tv och jag börjar bli alldeles för irriterad på reklaminslagen på spotify för att fortsätta skriva.
Så med Belle & Sebastian's - Piazza New York Catcher så avslutar jag detta inlägg. Nu blir det att läsa Dvärgen av Pär Lagerkvist tills jag somnar. Vilket förhoppningsvis inte kommer ta så lång tid för nu börjar John bli måttligt irriterad på mig.

Ajöken!