Detta inlägg får börja lite med den första frasen/meningen/raden ur Shoreline med BD. Mestadels för att den är fin men också för att jag absolut inte kommer på vad jag ska skriva. Jag vill skriva massor men jag känner mig så lost i huvudet så jag får inte ut något alls. Det blir som en propp i fingrarna som hindrar det jag tänker på ifrån att glida genom armarna och ut genom fingrarna.
"you loose your hunger and you loose your way
you get confused and then you fade away "
Titta där, där kom det också en liten rad ur samma låt av samma band. Jag känner att fantasin flödar. Ironi. Jag saknar folk, jag saknar ett funktionellt liv. Jag saknar Lisa, så grovt mycket. Fast det snart har gått tre år sen du försvan så saknar jag dig så grovt mycket. Tänker på allt vi skulle kunnat ha gjort tillsammans de här 2,5 åren som susat förbi. Du var en av de få stadiga punkterna jag hade i mitt rollercoaster life. Det var ju du och jag mot världen. Vi skulle bli famous du och jag. Drottningar och gitarrister., tjejerna med de vassaste armbågarna i kroatien och allt det där. Men nu blir det inget med det, för jag vill inte stå ensam på kusten med de vassaste armbågarna om inte du står bredvid mig med tårna i vattnet.
"Oh this town kills you when you are young "
Lisa
1991-06-11 - 2007-12-03
1 kommentar:
jag kan stå bredvid dig med mina ännu benigare armbågar :> puss<3
Skicka en kommentar