Lost in Translation

Bilden blev ytterst liten av någon anledning som ännu inte är känd för mig.

Skolan idag, vart ska man börja. Trött, ont i huvudet och även en aningens magkramp. Dels för allt skrattande med Linn och dels för att min mage har gjort uppror emot mig i snart tre veckor och jag börjar bli ytterst irriterad.

För läkarna vet inte om det finns något jag kan göra åt detta problem/bekymmer/åkomma kalla det vad ni vill.

Det är grovt frustrerande och oerhört jobbigt. För jag har svårt att äta, vilket jag iofs skiter i med tanke på vilken jobbig människa jag blir när jag är hungrig. Värre än vad jag är under den perioden fröken röd är på besök.

När ska hon inse att hon inte är välkommen?

Sen så undrar jag när det ska komma en flicka/kvinna/brud/tjej/böna/jänta, in i mitt liv som inte visar sig vara hetero, ett psykfall, känslokall eller bara allmänt korkad och ointresserad. Detta faktum är inte okej, jag känner lite att det bara är sådana personer jag dras till vilket efter tiden inte blir lättare, utan snarare svårare då jag gång på gång på gång på gång, ni fattar, blir ledsen eller om man nu ska vara poetisk "får sitt hjärta krossat". Det här med kärlek kanske bara är en fantasi, en illusion, som det enbart är möjligt för vissa att se och uppleva. Som Matrix. Då Neo med flera är utvalda och vi andra kommer leva ensama hela vårat liv. Men om inget bättre kommer i min väg så ska jag bli Nunna, starta ett HighTech kloster där nunnorna får använda internet, läsa promiskuösa och mörka böcker, ha sex hur mycket det vill, kan ju tillåta satans dyrkan också.. osv.osv. Detta tar i stors sett bort allt som har med kloster att göra, men skitsamma. Kan man kalla Jane Austen för en bra författare så kan man väll ha ett kloster som inte har något mer religon eller tro (läs: om man inte räknar med satanisterna) eller vad tycker ni. Nu säger jag som en cool karl som blev mördad på ett motel: I HAVE A DREAM!

Och förövrigt så har jag tänk på att mina texter är i stort sett så osamanhängande som de kan bli. Förutom när jag har en specifik händelse att skriva om vilket inte händer så ofta då jag sällan upplever riktit bra saker som bör nämnas.

Ajöken!