Bollnäs, vad gör man i bollnäs 4 veckor på våren.
Ska praktisera i fyra veckor, ensam, kommer inte känna någon där och jag kommer vara ytterst ensam. Det slog mig för en timme sen och jag satt och grät som ett litet barn och babblade på om materialistiska saker som att mitt iPod batteri kommer dö och jag kommer få vara utan musik eftersom jag inte kommer ha en dator. Att jag kommer sakna min säng, att kunna sitta framför datorn och skriva, läsa och lyssna.
Sen kommer jag sakna min hund, och mina vänner, så otroligt mycket så jag kommer nog dö lite inombords. Som tur är så sker detta först om ett år så jag hinner förhoppningsvis vänja mig.
DsfjuiahIOehriohfgisfklhglkshrgurwhtishigos..
Bra ord det där, när man trycker fingrarna mot tangenterna, för även om ordet (läs: den saliga blandningen av bokstäver och ibland siffror) inte blir något, så är det ändå en perfekt beskrivning av vad jag kände just i stunden då jag skrev det.
Så hkfhieahriet på er.
Nu ska jag äta kladdkaka tills jag spyr.
Ajöken!
Här har ni förövrig en bild på en padda som bodde i mormor och morfars damm på deras gamla tomt vid deras gamla hus.
Paddan som jag i hemlighet döpte till Orvar. Han förstog mig han, tror jag i alla fall.
Fick bara nöjet av att träffa honom en gång och det var när jag i sommarnatten nästan klev på stackarn. Då plockade jag upp honom och satte tillbaka honom i hörnet på dammen där han brukar sitta. Har sen dess haft lite dåligt samvete, ty tänk om jag gjorde honom jätte förvirrad så att han tappade lokalsinnet, och att han faktiskt, just i den stunden jag lyfte upp honom, hade planerat att fly. Men på grund av mitt upplockande tappade kollen på norr osv.
Men jag tror att det löste sig för att när sommaren var slut så var även Orvar borta.
1 kommentar:
Din blogg är tråkig!
Skicka en kommentar