Jag lyckas då alltid göra fel.

Hur mycket jag än försöker vara rätt så går det inte. Det kan vara för att jag sällan lyssnar på andras råd eller för att jag helt enkelt inte bryr mig, om någonting.
Det känns hemskt att skriva det, men i vissa fall så önskar jag bara att jag kunde få vara ifred. Sitta och lyssna på The Smiths och bara inte bry mig. Men det finns ju saker som intresserar mig och som jag bryr mig om. Det är mina vänner som förvisso är helt cepe i huvudet men det är därför jag gillar dem och det är därför vi fungerar ihop. Jag bryr mig ockås om att läsa, utan böcker så skulle jag bli en liten blöt fläck för att sedan sjunka ner i ett av ett avlopp av tankar som jag har flytt undan i hela mitt liv.
Det skulle vara värre än döden, det skulle verkligen vara olidligt. För att den ända verklighetsflykten jag faktiskt har är det som gör att jag inte gräver ner mig i allt för långa perioder med feberpulserande tankar som infekterar mitt hjärta. Och det som är ännu konstigare är att dessa verklighetsflykter är det ända som gör att jag fortfarande har en kontakt med mänskligheten, the real world. Så medans jag sitter där med min bok för att försöka hantera press ifrån skolan och folk tycker att jag är osocial och ignorant så är detta de ända som gör att hela mitt liv inte blir till en film noir. Kafka sätter färg på mitt liv, Amanda Svenssons "Hey Dolly" får mig att känna mig mindre ensam då jag kan relatera något så grovt med Dolly. Minus drogerna, allt sex och icke att förglömma de alldeles för många besöken hos gynekologen.

Nu sätter jag punkt. Antingen i ett försök att irritera er genom att avsluta mitt i ett inlägg (som enbart fortsätter i mitt huvud) eller så känner jag inte för att blotta mer av mig själv idag.
Ni får tolka det som ni vill. Själv fick jag världens impuls över att smeta sylt på ett lakan och säta upp det på en vägg inne i stan, men jag ska nog hålla mig.
Annars kanske någon tror att jag är helt lost in space vilket kanske stämmer, delvis.

Plastic Fantastic!!

Idag har varit en ytterst underbar dag. Den finaste på länge faktiskt. Jag träffade Lovisa, en brud jag kännt sen jag var typ tre ?!
Sen vi började gymnasiet så har vi varit lika dåliga på att träffas som David Batra (stavning?) är på att dra skämt. Detta är inte okej, då den här tjejen är en av de personer jag kan vara mest avslappnad med samt ha mest roligt med. Det är helt stört, vi pratar om allt mellan himmel och jord (läs: när jag skriver allt så menar jag ju inte direkt allt, ta inte allt så jävla ordagrant) och det är fint att prata med en människa som inte avskyr mitt umgänge för att jag är bitter... Och nu menar jag inte att jag bara har två kompisar som står ut med min bittra sida, men det finns garanterat folk som jag döljer den sidan för, dels för att jag inte orkar förklara varför det inte finns så mycket hopp för mänskligheten ifall majoriteten ska bete sig som de gör och dels för att tro det eller ej så finner jag det inte passande i vissa situationer att vara mig. Inte för att jag skämms för den jag är, för det gör jag verkligen inte. Utan snarare för att vissa av mina vänner kan ha det lite svårt för att ta mina hårda komentarer om att vissa borde brinna i helvetet och att jag hatar folk som säger: Men se det ifrån den ljusa sidan.
Vilken jävla ljus sida !?. Nu menar jag inte heller att jag är deprimerad och att allt är en ända stor röra av svarta mörka moln, verkligen inte.
Och jag vet inte heller hur jag ska kunna förklara mig själv på så vis att folk förstår, så vet ni vad? Det tänker jag inte göra heller.
Suck on that! Nä men nu kom jag ifrån ämnet lite (ovanligt? nä..) Så jag tänkte samanfatta del hela med små fina komentarer under mina YTTERST vackra bilder.
Den på Lovia är finast för det är hon som person också. Så ni som tycker den är ful för att den är suddig kan ta sig. Vem har bestämt att bilder ska vara i fokus och skarpa hela tiden?


Okej, det här var inte den äckligaste latten jag druckit, men inte den godaste heller. Lite blaskigt kaffe men kanelen och någon annan mystisk krydda räddade den totalt. Jag kommer dricka den fler gånger, garanterat!

Den här semlan dock var en av de godaste semlor jag har ätit på länge. Fluffigt bröd och ÄNTLIGEN ett Café som förstår att man ska vispa grädden med lite mandelmassa samt ha bauta mycket mandelmassa i själva bullen. 5/5 helt klart.

Och här har vi då kvinnan som gjorde min dag. Herre gud vilka lovord jag skriver om dig nu, men det förtjänar du, lätt som en plätt. I kalendern skriver hon förövrig in att vi ska ses nästa torsdag då ska jag även sova över. Lyckan är stor just nu.

Ajöken!

Orvar för joetjowjeotjaslrhjöltrh

Jag behöver verkligen skriva av mig, så jag kan på en gång meddela er att det förmodligen inte kommer finnas minsta logik i denna text.
Bollnäs, vad gör man i bollnäs 4 veckor på våren.
Ska praktisera i fyra veckor, ensam, kommer inte känna någon där och jag kommer vara ytterst ensam. Det slog mig för en timme sen och jag satt och grät som ett litet barn och babblade på om materialistiska saker som att mitt iPod batteri kommer dö och jag kommer få vara utan musik eftersom jag inte kommer ha en dator. Att jag kommer sakna min säng, att kunna sitta framför datorn och skriva, läsa och lyssna.
Sen kommer jag sakna min hund, och mina vänner, så otroligt mycket så jag kommer nog dö lite inombords. Som tur är så sker detta först om ett år så jag hinner förhoppningsvis vänja mig.
DsfjuiahIOehriohfgisfklhglkshrgurwhtishigos..
Bra ord det där, när man trycker fingrarna mot tangenterna, för även om ordet (läs: den saliga blandningen av bokstäver och ibland siffror) inte blir något, så är det ändå en perfekt beskrivning av vad jag kände just i stunden då jag skrev det.
Så hkfhieahriet på er.


Nu ska jag äta kladdkaka tills jag spyr.
Ajöken!

Här har ni förövrig en bild på en padda som bodde i mormor och morfars damm på deras gamla tomt vid deras gamla hus.
Paddan som jag i hemlighet döpte till Orvar. Han förstog mig han, tror jag i alla fall.
Fick bara nöjet av att träffa honom en gång och det var när jag i sommarnatten nästan klev på stackarn. Då plockade jag upp honom och satte tillbaka honom i hörnet på dammen där han brukar sitta. Har sen dess haft lite dåligt samvete, ty tänk om jag gjorde honom jätte förvirrad så att han tappade lokalsinnet, och att han faktiskt, just i den stunden jag lyfte upp honom, hade planerat att fly. Men på grund av mitt upplockande tappade kollen på norr osv.
Men jag tror att det löste sig för att när sommaren var slut så var även Orvar borta.

Kaffe, plugg och mycket mys.

(Bilden är på mig och bästis i April när vi var i Japan. Jag vill tillbaka....)

Sitter hemma hos bästis och tittar på X-files medans hon sitter och pluggar: franska, amerikanska OCH industriella revolutionen + något om kina och Napoleon.
Hon är duktig den där tjejen. Själv har min inte fått något gjort under lovet annat än vänner tittande, konversationer, kaffe-nätter och massa annat fullt meningslöst (läs: ytterst meningsfullt för mig). Men jag klarar mig. Anledningen till att det var ett tag sen jag bloggade var att René Magritte boken fanns inte på myrorna, så jag har lite mer eller mindre ingått i någon sorts deprition (läs: inget allvarligt). Sen kan ju min frånvaro bero på att jag fick låna alla 10 säsonger av Vänner av min käre morbror + att jag hittade första säsongen av L word för 99:-.
Det var ett riktigt fynd och det gjorde mig riktigt lycklig. Så flator och roliga repliker, samt Ross och Rachels vankande fram och tillbaka har fyllt mina dagar.

Har även ritat fina gubber, och då menar jag verkligen gubbar. Dom är fina, enlight Lou's mamma så ser dock deras näsor ut som penisar. Och vem vet, någonstans i mitt undermedvetna så tycker jag kanske att killars näsor ser ut som penisar.... Bilder av dessa gubbar och deras penisnäsor kanske dyker upp senare, vad vet jag.
Får se om mitt självförtroende klarar av det.

Det var allt för mig idag. Nu blir det kaffe och jag har en längtan i hjärtat efter "the afternoon tea" som kommer äga rum senare idag.. vid 15.00. Kors i granen, moses i vassen vad härligt det kommer bli.

Ajöken så länge !

Den här bilden är så bra på så många sätt. Har blivit lite som att jag lägger upp en Stenmark bild varje dag. Att detta kommer hålla i sig vet jag inte, men än så länge så ser det ljust ut.
Nu ska jag iväg på bio x 2 + middag med Louise, min bästa vän.
Det blir New Moon och Avatar, som jag har längtat efter den sistnämnda. Lika mycket som ett barn (läs: Jag) längtar efter snö.
Nu har det i stort sett varit snö i Kungsängen sen en vecka innan jul. Det är nog nytt rekord på mina senaste år. Men nu måste jag bege mig, annars kommer jag sent till pendeln.

Men när jag ändå nämner film så är Ballet Shoes en av de finaste filmerna jag har sett. Med allas våran Emma Watson (läs: Hermione i Harry Potter)
Se den. Vackra kläder, fina repliker och den är riktigt mysig!

Ajöken!